Åsnemamma som Mamma Mu

Ikväll var det premiär för nya Bokteatern och med den min första talroll sedan jag var eko i femte klass 1958. Min uppgift var att vara pausko mellan Lilla Farbrorn och Sagan om den lilla, lilla gumman, som spelades av G., min bästa vän som är skolbibliotekarie. Det nya med denna bokteatern är att G.s två vuxna döttrar också är inblandade den här gången. Meningen är som förut att vi ska locka barn till att vilja läsa om figurerna som vi låtsas vara.
I kväll var det föreställning för en 2:a klass och deras föräldrar på Skene bibliotek. Min uppgift är vanligtvis att vara musiken, och det är jag med hjälp av synthen och chimes.
Men efter lilla farbrorn (musiken har fransk anstrykning, tyckte att det passade lilla farbrorn...) var jag alltså tvungen att bli ko. G. hade gjort ett kohuvud av en vikingahjälm som ju felaktigt brukar vara utrustad med horn, fast i det här fallet var det ju bra. Den hade hon klätt med svart och vitt ko-tyg och tejpat fast svart garn framtill som lugg. Den var inte särskilt kolikt, vilket kunde anas i barnens något misstrogna ögon, när jag tittade fram i ridån. Vi var lite rädda att barnen skulle påpeka att Mamma Mu var brun, eftersom jag ju var en svart-vit ko. Jag var förberedd på att säga att jag hade gjort slingor i pälsen. De blev antagligen så förstummade, att de nästan inte sa någonting. Men med lite ledande frågor, kunde de medge att jag var mamma Mu och att min vän hette Kråkan. Kon var ovanlig på det viset, att hon plötsligt började spela näsflöjt. Dock imponerade det inte särskilt mycket på barnen. Vi sjöng naturligtvis Mamma Mus sång, och jag svarade i telefon: Hallå, Mamma Mu osv. Jag hade faktiskt en ko-telefon, en gammal Nokia med kofodral. Det tyckte jag var roligt.
Sedan passerade sagofigurerna i god fart, Lilla My, Pelle Svanslös, Pippi Långstrump, som gick runt med mikrofon i bästa Allsång-på-Skansen-stil, elaka häxan i Hans och Greta, och Harry Potter och Ture Sventon. Ture Sventon erbjuder Harry Potter skjuts på sin flygande matta, eftersom Harrys Nimbus är sönder. Båda sätter sig på den orientaliska mattan och skall flyga.
Misstänksam pojkröst ur publiken:
"Det vill jag se!"
Och mycket riktigt, det gick inte. Då kommer Aladdins anden i flaskan (med hjälp av rökmaskin och typhon sound....) och efter lite snack slutar allt med att alla sagorna finns på Skene bibliotek.
Det blev hemskt roligt och det skrattades mycket. Jag tycker förstås, att Mamma Mu är föreställningens svagaste punkt, men det ville de andra inte gå med på. Men de är väl snälla.
Det roligaste var att alla trodde att mikrofonen var riktig. Barnen ville gärna sjunga i den och föräldrarna vek undan. Hahaha.
Nästa torsdag har vi en föreställning till, och då hoppas jag kunna bidra med ett foto på Mamma Mu. Tillsvidare får ni nöja er med originalet.


Kommentarer
Postat av: Åsna

Du och Mamma Mu är rätt lika...

2007-10-18 @ 23:55:58
URL: http://kattarsis.blogg.se/
Postat av: Åsnemamman

Grrrrrrrrrrrrrrrrr.

2007-10-18 @ 23:59:13
Postat av: DrKotte

MAMMA MU ÄR MIN IDOL!

2007-10-19 @ 19:04:05
URL: http://onkeltuca.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0