Fysiken och musiken
Ibland blir det en liten paus på denna blogg. Det beror på att jag helst bara vill skriva skojiga saker här. När jag måste skriva om tråkiga, t.ex. Högsbo Stadsdelsförvaltnings bristande intelligens och handlingsförmåga, då skriver jag på Lunarstorm, för där vågar jag kalla saker för deras rätta namn. Det har varit mycket av dem varan på sistone, vilket har gjort att jag ännu inte har fått någon A-kassa. Och det är ju inte särskilt roligt. Enligt många är stadsdelen Högsbo känt för att ha den sämsta personalpolitiken i Göteborg, och det vill inte säga lite, för den har en hel del goda medtävlare.
Knät går i alla fall åt rätt håll vad beträffar ledbandsskadan, som jag fick i augusti. Hur långt knät kommer att gå vet jag inte än, men jag har tränat varje dag i två månader, så jag har varit ganska flitig. Nu måste jag sluta med vattengympan och koncentrera mig på gymträning, säger farbror sjukgymnasten. Lite tråkigt, för vattnet gick och blev 32 grader varmt och det var min själ härligt.
Om Fysikens träningslokal tycker jag. Den är inrymd i Televerkets gamla lokaler vid Kaserntorget i Göteborg. Huset är K-märkt och det får inte sättas upp ens ett litet självlysande reklamblad för kafét. En jättesal där maskiner står på rad under tunga jugendlampor och valv.
En salig blandning av människor, ja ni vet hur de ser ut. De som lyfter tunga saker är roligast. De ser ibland ut som om de är inne i ett transliknande bönetillstånd, med knäppta händer och stirrande blick. Själv ser jag inte så rolig ut, bara lite småtrist. Det ser jag när jag lyfter några småhantlar, för då står man framför spegeln. Stor T-shirt, säckiga lånade byxor och en resignerad kroppshållning. Den ska få sig en omgång, så att man skulle kunna tro att jag är glad som en lärka sedan. Jag jobbar måttligt hårt men mycket flitigt. Ska jag bli invalid, så ska det då inte bero på mig. Musiken är tyvärr inte K-märkt, möjligen är den sub-k-märkt, men jag vet inte vilka subkulturer den kommer ifrån. Idag försökte jag vara häftig och stoppa in hörlurar i gåmaskinen. Jaja, i uttaget förstås. Men det var inget som föll mig på örat.
I stället kom jag att tänka på Magnus Uggla. Kanske är han ämne för en akademisk uppsats? Jag kan just inga av hans låtar, men när Fula gubbar var populär, tänkte jag på, hur präglad man ändå är av sin barndom. När han var en liten uggelunge satt han antagligen under flygeln när mamma sångpedagogen hade sina elever. Trots försöken att vara enfant terrible (vilket jag dock tror att han lyckats med i andra avseenden) är han hårt präglad av den klassiska ackordföljden tonika-subdominant-dominant. och så parallelltonarten och så tillbaka till tonikan. Samma mönster var det när vi sjöng en låt om honom av honom i barockstil på Rondo i Göteborg för ett par år sedan.
Idag gick jag till Mc Donalds (billigt kaffe) efter väl förättad träning och precis när jag tänkte gå, skulle de spela en låt av Ugglan. Jag stannade kvar för att pröva min teori. Tyvärr hörde jag inte riktigt texten, för ungdjävlarna skrek, men det kan ha varit den nya Pärlor för svin. Det visade sig att jag hade rätt. Samma mönster men med ett djärvt krumsprång, nämligen subdominantens subdominant på ett ackord. Ja la ner ämnet "Ackordföljder i Magnus Ugglas musik 1975-2007". Jag tror uppsatsen skulle bli för kort.
Sedan gick jag lite på stan för att se om det fanns något jag inte ville ha. Det fanns det. Väldigt mycket fanns det. Tyvärr fanns det en sak som jag ville ha. Jag är beroende av att ha en väska där man kan sätta fast nyckelknippan, som annars gärna vill dra sig undan. Jag hittade en väldigt snygg för 1850 kr. .... suck. Det måste väl finnas folk som köper väskor för flera tusen, men jag känner då ingen.
I morgon börjar december och då blir det livaktigt på konsertfronten. Idag är det 30 november, en högstidsdag för min bostadsrättsförening. Den heter Karl XII.
Knät går i alla fall åt rätt håll vad beträffar ledbandsskadan, som jag fick i augusti. Hur långt knät kommer att gå vet jag inte än, men jag har tränat varje dag i två månader, så jag har varit ganska flitig. Nu måste jag sluta med vattengympan och koncentrera mig på gymträning, säger farbror sjukgymnasten. Lite tråkigt, för vattnet gick och blev 32 grader varmt och det var min själ härligt.
Om Fysikens träningslokal tycker jag. Den är inrymd i Televerkets gamla lokaler vid Kaserntorget i Göteborg. Huset är K-märkt och det får inte sättas upp ens ett litet självlysande reklamblad för kafét. En jättesal där maskiner står på rad under tunga jugendlampor och valv.
En salig blandning av människor, ja ni vet hur de ser ut. De som lyfter tunga saker är roligast. De ser ibland ut som om de är inne i ett transliknande bönetillstånd, med knäppta händer och stirrande blick. Själv ser jag inte så rolig ut, bara lite småtrist. Det ser jag när jag lyfter några småhantlar, för då står man framför spegeln. Stor T-shirt, säckiga lånade byxor och en resignerad kroppshållning. Den ska få sig en omgång, så att man skulle kunna tro att jag är glad som en lärka sedan. Jag jobbar måttligt hårt men mycket flitigt. Ska jag bli invalid, så ska det då inte bero på mig. Musiken är tyvärr inte K-märkt, möjligen är den sub-k-märkt, men jag vet inte vilka subkulturer den kommer ifrån. Idag försökte jag vara häftig och stoppa in hörlurar i gåmaskinen. Jaja, i uttaget förstås. Men det var inget som föll mig på örat.
I stället kom jag att tänka på Magnus Uggla. Kanske är han ämne för en akademisk uppsats? Jag kan just inga av hans låtar, men när Fula gubbar var populär, tänkte jag på, hur präglad man ändå är av sin barndom. När han var en liten uggelunge satt han antagligen under flygeln när mamma sångpedagogen hade sina elever. Trots försöken att vara enfant terrible (vilket jag dock tror att han lyckats med i andra avseenden) är han hårt präglad av den klassiska ackordföljden tonika-subdominant-dominant. och så parallelltonarten och så tillbaka till tonikan. Samma mönster var det när vi sjöng en låt om honom av honom i barockstil på Rondo i Göteborg för ett par år sedan.
Idag gick jag till Mc Donalds (billigt kaffe) efter väl förättad träning och precis när jag tänkte gå, skulle de spela en låt av Ugglan. Jag stannade kvar för att pröva min teori. Tyvärr hörde jag inte riktigt texten, för ungdjävlarna skrek, men det kan ha varit den nya Pärlor för svin. Det visade sig att jag hade rätt. Samma mönster men med ett djärvt krumsprång, nämligen subdominantens subdominant på ett ackord. Ja la ner ämnet "Ackordföljder i Magnus Ugglas musik 1975-2007". Jag tror uppsatsen skulle bli för kort.
Sedan gick jag lite på stan för att se om det fanns något jag inte ville ha. Det fanns det. Väldigt mycket fanns det. Tyvärr fanns det en sak som jag ville ha. Jag är beroende av att ha en väska där man kan sätta fast nyckelknippan, som annars gärna vill dra sig undan. Jag hittade en väldigt snygg för 1850 kr. .... suck. Det måste väl finnas folk som köper väskor för flera tusen, men jag känner då ingen.
I morgon börjar december och då blir det livaktigt på konsertfronten. Idag är det 30 november, en högstidsdag för min bostadsrättsförening. Den heter Karl XII.
Kommentarer
Trackback
